Agnieszka molska jakobson’s weblog

Jag kommer ihåg en saga som jag tyckte jättemycket om när jag var liten. Bilderna är väldigt enkla, ritade med svarta linjer på en vit bakgrund. Bokomslaget var färgful och alla sidor svartvita.
Det är en berättelse om två sympatiska kompisar som hette Gucio och Cezar. Gucio [gu:chå] är en flodhäst och Cezar är en hund. De möter olika karaktärer och det händer en massa grejor med dem. Boken är en seriebok och ges fortfarande ut i Polen. Den som jag senst läste för mina barn handlade om följande äventyr…
Gucio och Cezar sitter i skolbänkar och tänker på allt förutom det läraren vill att de ska tänka på, dvs matte. Läraren ger dem enkla uträkningar men de svarar fel, de påstår att de är alldeles för trötta och hungriga att tänka på matte. Därför går Gucio och lägger sig på stranden för att sova medans Cezar går iväg för att skaffa lite mat. Då blir Gucio kidnappad av hungriga pirater som ser honom sovande och vill äta upp honom. Cezar ser när hans vän blir bortrövad och simmar bakom piraterna. Han lyckas ta sig på deras båt. Gucio sitter fastbunden i köket och väntar tills vattnet i en stor kastrull börjar koka. Cezar går ner till nedersta våningen där han möter några möss. Hunden vill att mössen gnager sönder repet på Gucio, så att vännerna kan smyga i väg. Mösen lyckas med det och de två tar sig ur skeppet med hjälp av den lilla livbåten som hänger vid sidan av skeppet.
Gucio och Cezar simmar i väg till öppna havet där de möter en val. Valen heter Arkadiusz och har väldigt ont i tanden. Cezar hittar då medicin i livbåten och där står det att man skall ta 3 x 15 droppar. Kompisarna kan inte räkna ut hur mycket det blir så de ger valen hela flaskan. Arkadiusz, som tack, drar deras båt tillbaka till stranden. Om fortsättningen till detta eller nästa äventyr kan man läsa i nästa serieavsnitt.

Mitt spel är ett konsolspel.

Man spelar en player och växlar mellan karaktärerna som man spelar med. Man börjar som Gucio då man sitter i skolbänken och svarar på mattefrågor och gör matematiska uppdrag. Efter att ha svarat rätt och lyckats med alla uppdrag ska man hitta en strand, lägga sig och somna. Då blir Gucio bortrövad av pirater och man går över till nästa bana som Cezar.

Man då ser man när Gucio blir kidnappad och ska simma efter kompisen för att rädda honom. På skeppet måste man undvika pirater, man kan försvinna dem genom att slå dem med en mattebok. Cezar måste hitta möss i skeppets nedersta våning. Då byter man karaktär till mössen eftersom bara de kan hjälpa Gucio i senare skedet och ska gnaga av repet på honom. Har man lyckats få Gucio fri så ska man byta tillbaks till Cezar, hitta livbåten och simma i väg tillsammans med sin bästa kompis.
På öppna havet träffar man valen Arkadiusz, som berättar om sin tandvärk och man måste ge Arkadiusz medicinen. Efter detta drar Arkadiusz båten till stranden och så vinner man spelet.
För att kunna gå igenom alla banor måste man hitta och samla på olika objekt som är gömda runt omkring. De är till exepmel:

- en mattebok för att slå pirater med
- 5 fiskskellet för att kunna hitta vägen till stranden
- 15 fiskfiléer för Gucio att äta upp
- en spade för att gräva ett hål som Gucio somnar i på stranden
- 15 fiskfiléer för Cezar att äta upp
- 4 flaskor med anaboler så att Cezar kan simma långt efter pirater, annars drunknar han
- 2 åror att ro och kunna simma iväg med livbåten
- medicinflaskan för Arkadiusz
- en skedd för att ge medicinen
- ett rep som man sätter på båten för Arkadiusz att dra i
Miljön i spelet är färgfulla men enkla ritningar, det finns: skola, strand, hav, piratskepp.
Målet är att gå igenom alla banor, för att kunna klara det ska man hitta alla objekt.
Utmaningar är att kunna svara på mattefrågor, hitta gömda objekt och kunna använda dem, hitta på hur man lyckas med olika aktiviteter som t.e. hur man kan simma längre, vad man ska göra för att kunna somna (måste ha ätit 15 fiskfiléer) eller för att ge Arkadiusz medicinen (ha tagit en sked från båten) etc etc. Annars får man komma tillbaka eller gå rund och prova sig fram. Det finns också motarbetare i form av pirater, fåglar och läraren som skjuter på en beroende på vilken bana man är på.

RÄTT OCH RIK = RETORIK..?

SPELETS SYFTE:

Förr i tiden när det inte fanns media pratade människor med varandra mycket. Sagor och historier överlevde tack vare tal. Nu för tiden är vi mycket mer instängda i oss själva och pratar mindre med varandra, istället ersätter ofta mail, sms, blogg och chat den mänskliga kontakten.
Lärare säger att elever har svårt att förklara muntligt varför de tycker någonting. Det är möjligt att orsaken är att de saknar verktyg. För att hjälpa åtgärda det kan lärarna använda retorikspelet.

Det är normalt att man har det passiva språket bättre utvecklat än det aktiva språket, dvs man förstår mycket mer än vad man kan producera själv. Jag anser att det är väldigt viktigt att träna på den aktiva delen. Det mest effektiva lärandet sker när eleven är engagerad, och därför är det väsentligt för lärarna att variera utbildningsverktyg och metoder. Både läraren och eleverna tjänar på det om lektionen är rolig, engagerande och interesant.

En av tankarna i RÄTT OCH RIK = RETORIK..? spelet är att ge elever frihet i tänkande. Associering av olika ord som eleverna själva sätter ihop enligt deras tankar skapar möjlighet för dem att prata om det de vill, men måste ändå hålla sig inom särskilda ramar. Utan ens att tänka på det använder de förklaringar, improviserar fram en kort resonemang, kanske ifrågasätter andras idéer, debatterar.

I fall läraren vill byta ut orden för att anpassa för andra åldrar kan det lätt göras, kanske tillsammans med eleverna för att få player-created content, vilket direkt visar läraren elevers intressen och nivå.

Spelaren använder diamanter (trianglar med adverb och adverbial) som ska hjälpa en bygga meningar och följa resonemang. Det underlättar spelaren att komma på andra förklaringar än vad man skulle komma på annars (liknar teknik av forced connections i Creative Problem Solving).
Genom att öva på svenska språket och övertygelse metoder får spelaren känsla av större språkkunskap vilket leder till bättre självförtroende. Att kunna snabbt meddela det man tror eller tycker är en viktig kunskap.

Spelsituationen stimulerar nytänkande och improvisation vilket behövs för att kunna utveckla sin språkförmåga. Genom att spela lär man sig användbara ord som underlättar förbättring av ens resonering och retorik.
Spelet kan spelas några gånger i samma grupp.

MÅL:

Skolverket beskriver tydligt målen som eleverna ska ha uppnått efter avslutad kurs av Svenska B. Några av dessa är följande:

(uttaget från www.skolverket.se)

Enligt detta måste man träna diskussionstekniker samt resonering och just dessa är spelets mål. Baserande på sina tidigare erfarenhet och kunskaper skall spelaren använda svenska språket för att förklara sitt tänkande, övertyga, argumentera och resonera runt blandade ord.

Hjälporden på diamanterna (adverb, adverbial mm) underlättar för eleven att bygga meningar och följa logiken. Spelaren övar på argumentations- och förklaringstekniker.
Dessutom stimulerar övningen ‘språkfantasi’.

Spelet ska visa att det är roligt att leka med språket. Spelandet kan orsaka ologiska och tokiga associasioner – det är ok att tycka vad man vill bara man övertyger att det man säger hänger ihop. Det uppmuntrar intresse i språket.

ÄMNESOMRÅDE:

Spelet handlar om svenska språket – mer specifik om retorik. Spelet kan anpassas till olika språknivåer och tema.

MÅLGRUPP:

Målgruppen är elever på Svenska A och B nivå. Det kan lika gärna användas på Svenska som andra språk kurser. Spelet kan lätt anpassas till olika åldersgrupper samt intressegrupper (läraren kan byta ut orden på brickorna).
Spelet ska ledas av spelledare eller lärare.

SPELMILJÖ:

Spelet kan spelas inom- och utomhus, dock helst vid ett bord för varje spelgrupp. Grupper ska ha lite mellanrum emellan så att de inte stör varann för mycket. Bordet ska vara ganska stort där allt material ska läggas på av alla spelare och så att de kan bygga ordkombinationer.

SPELMATERIAL:

Spelet består av 45 brickor och 4set av 12 diamanter.
De ska skrivas ut – martisen finnes i slutet på dokummentet.
Det behövs papper, sax och någon yta att sitta och lägga brickor på, varje grupp vid ett bord med lite mellanrum.

SPELTID:

Runt 20 till 50 minuter – beroende på antal brickor, antal spelare i en grupp och behovet. Efterdisussion – kan ta allt från 15-40 minuter beroende på antal elever och behovet.

SPELARE:

Antal spelare 2-4 personer
Man kan ha flera grupper spelande samtidigt.

Man kan anpassa spelet för lagspel – då bör varje lag få flera än 7 brickor och varje lagmedlem ska säga en förklarande mening om varje ordkombination.

REGLER:

Spelet består av:
- 35 brickor – var med 2 olika ord
- 10 brickor – var med 2 likadana ord
- 4set av 12diamanter ( i form av trianglar)

Spelet börjar när alla spelare får 7 brickor och ett set av 12 diamanter var.
Alla spelares brickor och diamanter ligger med orden uppåt brevid dem.
Resten ligger i potten med backsidan upp. En bricka från potten läggs ut i mitten.
Yngsta spelare börjar, senare går det medurs. Spelaren ska lägga nån av sina brickor brevid den i mitten så fort han/hon har parat ihop ett av orden med nåt av sina ord.
Spelaren ska säga minst 2 meningar med förklaringen hur orden hänger ihop. Det betyder att man kan lägga vilket som helst ord så länge man kan förklara varför han/hon associerar just de två orden tillsammans.
Återstående spelare avgör om förklaringen är tillräcklig.
Man skall också bli av med diamanterna genom att använda dem i sin resonemang. Så fort man använt dem en gång läggs dem undan. Man kan bli av med flera diamanter under läggning av en bricka.
Nästa spelare väljer sin bricka med det ord som, enligt honom/henne, passar eller associeras bäst med något av orden på kanterna, och så vidare.
Om spelaren känner att han/hon inte kan använda sina brickor tar man en från potten tills man kan lägga något.
Andra spelare kan ställa frågor för att få resoneringen tydligare. Om majoriteten av återstående spelare tycker att man inte tydliggjorde tillräckligt bra så tar spelaren bort sin bricka från mitten och står över.
Man lägger ut brickor så som i Domino. Lika som i Domino om spelaren vill använda en bricka med samma ord på sig ska den läggas på tvären mot redan liggande bricka. Då kan nästa personen bygga på alla ändor i brickkedjan.
Spelare ska försöka att bli av med sina diamanter och brickor. Den som har minst brickor och diamanter kvar vinner spelet.
Man kan spela ett antal minuter eller tills någon blir av med alla sina brickor och diamianter. Spelledaren/läraren tar på sig det beslutet.

FÖRBEREDELSER:

Skriv ut matrisen så många gånger som du planerar att ha grupper. Klipp ut så att du har 45 brickor och 4 x 12 diamanter per spelgrupp.
Det går också bra att ha flera personer i en spelgrupp, men då ska det skrivas ut en dubbel set av brickor för en grupp och speltiden ska vara längre så att alla i gruppen får chans att prata minst 4 gånger.
Dela klassen i så många spelgrupper som du vill ha. Varje grupp måste ha varsin set av brickor och varje spelare ska ha 12 diamanter.
Varje grupp ska sitta vid ett bord, så att det finns plats för alla brickor och diamanter. Det krävs ganska mycket plats på bordet. Alla spelare ska kunna lägga sina diamanter och brickor så att de syns bra, och att de kan tänka klart och i fred.
Förklara att spelet liknar Domino. Du kan visa på tavlan hur man lägger brickorna och som ett exempel gör en resonemang varför du ihopparade dina ord på talan. Visa hur man blir av med diamanter efter att ha används dem. Fråga om de tyckte att din förklaring var bra och tillräcklig.
Säg hur man vinner och efter de har satt igång gå runt och kolla om alla har förstått hur man spelar.

EFTERDISKUSSION:

För att få ut bästa resultat från spelandet ska spelledaren/ läraren ha en efterdiskussion. Det är viktigt att spelare kan ha möjlighet att ge feedback. Då kan lärare få veta ännu mer om sina elever och tack vare det designa vidare lektioner på så sätt att alla blir mer engagerade i lärandet. Elever kan ha fantastiska idéer när det gäller anpassning till sina intressen och andra områden samt de själva kan utveckla spelet. Spelledaren/ läraren ställer frågor till eleverna:

1. Var det lätt/svårt? Vad var det som var svåraste med uppgiften?
2. Hur viktigt är det att kunna förklara vad man tycker och tänker?
3. Hur känns det om man inte kan förklara ordentligt det man vill? Hur känns det om man kan?
4. Vad kan man göra för att bli bättre på språket?
3. Vad var det konstigaste eller roligaste sammanställning ni fick?
4. Varför var det konstigt, ologiskt etc?
5. Varför spelade vi? Vilka fraser använder man för att övertyga någon, förklara något?
6. Vad var det som ni gillade mest i spelandet?
7. Var det något som ni inte gillade? Varför? Hur skulle man kunna göra spelet bättre enligt er?

TIPS FÖR ANVÄNDNINGSMOMENT:

Man kan använda spelet för att:
- introducera argumentationsteknik
- introducera debatteknik
- som inspiration för att skriva en uppsats baserad på nån sammansätning från spelet
- som inspiration för diskussion
- som hjälp för lärare att se elevers diskussionsförmåga

LYCKA TILL!
I fall det finns frågor vänligen kontakta mig på amj@w-b.pl

Förra veckan började vi en kurs i marknadsföring med Helejna Larsson. Det är någonting jag är intresserad av, har jobbat med innan lite grann och vill definitivt utveckla.
Alla nya utmaningar gör utbildningen mer och mer spännande för varje vecka! Ännu en gång till fick vi en uppgift som kändes omöjligt att leverera, i alla fall för mig. Det var nämligen att göra reklam för sig själv – fy och usch så svårt; dessutom skulle man presentera det på ett nytt originellt sätt. Utan att förstå riktigt hur nådde jag målet och lyckades leverera någonting ganska skapligt.
Jag har ofta en känsla att på den utbildningen jobbar man utanför sin kropp och sinne på något sätt…

Nu har vi fått ett uppdrag att hitta ett marknadsförande spel och analisera det. Jag valde Lego spel Bionicle Inika Island Assault. Nu ska jag kolla om det uppfyller följande krav:

• Det skall vara designat för en specifik vara eller tjänstDet är definitivt designat för en specifik vara dvs en av Legos varumärken kallad Bionicle. Det än en hel produktlinje bestående av flera olika figurer, tidningar, filmer och spel. I tidningar och filmer beskrivs hur figurerna är beroende av varandra och hur de lever. Deras bakgrund och historier är ganska komplicerade; jag har i alla fall ganska svårt att förstå mig på det hela när jag läser en Bionicle tidning för min 6-årige son, som verkar fatta det mesta.
  
  
• Det skall finnas på internet

Spelet Inika Island Assault finns på internet, och är byggt på ett redan prövat och välfungerande system. Det är ett simpelt webbspel av typen ‘gå skjut och rädda din kompis’. Simpelt är dess gameplay – det är alltid samma monster som kommer ut och skjuter på en, alltid vid samma tid och med samma avstånd varje gång man spelar. Men vinna var inte meningen för mig som inte är van vid sådana spel, det var för svårt! Men jag är inte direkt målgruppen för varumärket, så det gör inget att jag upplevde det som svårt.

Spelet har säkert inte krävts mycket resurser för att skapas och distribueras. Första webbsidan som kommer upp efter man skrivit in Bionicle game i Google är http://www.lego.com/eng/bionicle/games.aspx där man direkt hittar olika Bionicle produkter, filmer och spel. Lego gör nya spel då och då, vilket gör att fans kollar in på webbsidan för att se vad som har hänt sedan sist. Spelen har samma mechanik men temat, Heroes och deras story förändrar.
Dessutom uppdateras sidan ständigt med nya produkter och korta filmer, förklaringar hur man bygger figurer och bilder skickade av community members med sina egna originelt-byggda figurer.
Jag tycker faktiskt att det är häftigt och därför har också blivit deras fan. Måste säga att jag känner mig, på något sätt, omhändertagen av Lego; jag köper gärna Bionicle produkter – inte bara därför att Lego har en grym marknadsföring och bryr sig om kunden, utan också för att jag ser min sons intresse samt hur hans fantasi utvecklas delvis tack vare Bionicle och dess byggmöjligheter.

Snygg design, bra ljud och känsla av nyhet gör att jag vill prata positivt både om varumärket och företaget. Jag ska faktiskt köpa Bionicle Heroes spelet till julklapp eller – om inte det – så blir det ett annat Lego spel till PS2.

Jag har funderat mycket på vilket spel jag kunde förändra från ett vanligt till ett pedagogiskt spel. Till slut valde jag något som alla tros känna – Domino.

Spelet har varit känt sedan några tusen år tillbaka och går ut på att man har 28 brickor (även kallade stenar) med olika samansättningar av prickar – från 0 till 6 stycken. Varje bricka har två delar med olika mängd av prickar. Det finns även några stenar som har två likadana delar.
Eftersom jag har jobbat som engelsklärare så kommer jag ihåg hur mycket studenter strävade med att lära sig phrasal verbs. Jag önskar att jag hade kommit på det spelet då.

För att inte upprepa regler förklarar jag dem nedan i spelet. Jag har inte förändrat dem jämfört med det mest kända versionen av Domino.

Phrasal Verbino

Spelet kan spelas av 2-5 spelare. Det finns 50 domino brickor. Varje bricka är delad i två områden med verb och partiklar. 40 brickor har en partikel och ett verb skrivna på varsin del. Det finns 10 brickor med två likadana ord (5st med verb och 5st med partiklar).
Spelet börjar när alla brickor är lagda med orden mot bordet, så att ingen ser vad som står på dem. Varje spelare lottar fram en bricka och den som har tidigaste bokstaven i alfabetet på övre ordet på brickan börjar. Senare går det medurs.
Alla spelare får 7 brickor var. De kan titta på sina brickor och den som börjar lägger ut en bricka.
Nästa spelare kan lägga till bara en bricka med ord som passar till nåt av orden på 1sta brickan. Passar – betyder att man kan lägga en partiklar med ett verb. Inte alla verb passar alla partiklar. Spelaren måste också bygga en mening på engelska med nybyggda verbet så att alla förstår meningen. T.ex:

Efter att ha lagt 2a brickan ska spelaren bygga en mening på engelska till exempel: The police are looking into the cause of the accident.

Nästa spelare kan bara lägga en bricka som passar BREAK eller UP, t.ex:

Och skall säga en mening för orden TURN och UP, t.ex: Turn up the volume please, I can’t hear anything!

Om någon vill lägga en dubbel bricka (med 2 likadana ord) lägger hon/han det på tvärren (90 grader mot sista brickan).

Nästa spelare kan då bygga på alla sidor of kedjan, dvs en ny bricka kan läggas på varje ände.

Om man inte kan lägga nån bricka måste man ta en från dem som ligger kvar med orden mot bordet tills man kan lägga ut en.

Vinnaren är den som blir av med sina brickor först.

Vi har börjat på Pedagogik med Karl Alfredsson, Carl Heath och Fredrik Axelzon. Alla de jobbar på GRUL (Göteborgs Regionen Uplevelsebaserad Lärande) som designar pedagogiska spel för skolor och företag.

Det var väldigt uppfriskande för hjärnan att behöva tänka på ord som förknipas med pedagogik, vad de betyder och innebär. Jag hade pedagogik och metodik i 3år på universitetet i Warszawa men det var för ett tag sedan. Inte bara har syn på utbildningsmetodiken förändrats i världen men också har jag blivit mognare i mina tankar. Jag tycker att ofta när man går ut från skolmiljön är man lite trött på det och känner den svävande känslan av frihet. Då tycker man att skolan var tråkig och ’blee och ush’. Det kan ha också med åldern att göra. Yngre människor tenderar att ha lite mer negativa tankesätt medans äldre är lite mer förstående och förlåtande.

Jag tycker att visst var skolan tråkig ibland, men för det mesta var det väldigt roligt att vara där. Man träffade kompisar, umgicks, lekte och busade. Dagarna var fyllda med någonting att göra, det var ju fantastisk! Nu måste jag erkänna att jag var ganska priviligerat i grundskolan. Min äldre syster var så duktig att lärarna ville förflytta henne direkt från årskurs 2 till 4. Dessutom var hon väldigt snäll. Min äldre bror var mycket mindre duktig (mest för att han var dyslektiker) men otroligt lugn och busade aldrig. Han var en sån som under 8 skolår inte kände behov av att säga nånting om han inte var tillfrågat, och även då skulle han helst slippa.
Senare började jag på samma skolan – tillräckligt begåvad för att slippa anstränga sig särskilt mycket och ändå ha VG och MVG. Jag skryter inte, det är ju inte något jag har utarbetat och kan vara stolt över, snarare något jag fått från naturen, det är ju inte mit fel att jag hade det lättare. Jag var mycket mer högljud än min bror men det störde inte lärarna och ännu en Molska gled igenom grundskolan.

Det finns oerhört mycket jag skulle vilja ändra om jag kunde gå tillbaka i tiden och påverka hur min skola såg ut. Men jag är här och lever ett vettigt och respekfult liv så som de flesta andra av mina skolkamrater, så så farligt kunde det inte varit. Så många människor som går på dåliga skolor och blir bra och värdefulla varelser med massa fantastiska idéer och lösningar. Det kan inte vara så att den traditionella skolan dödar själen och kreativiteten helt. Jag är uppvuxen under komunisttider då man fick grå toapapper-liknande block, 2 brunna pennor och trollade fram schyssta konststycken. Hårda restriktioner och brist på material var uppfinningens mor, man var tvungen att vara kreativ som barn och ungdom för vad skulle man göra annars? Det fanns verkligen ingeting i affärer förutom vinegär och skosnören!

Eller så kanske dödar den traditionella skolan dem som inte är så starka, dem som inte har tillräckligt med mod att kämpa emot. Ganska grymmt men liknar det inte regler av överlevnad i naturen? Bara de skickligaste och mest kraftfulla kan bli kvar. Alla andra dör eller blir till slut uppätna av de som överlevde… jag lägger inte nån värdering i det, jag funderar bara lite. Människan är full av motsägelser – den vill komma tillbaka till naturen men ändå kämpar emot dennes grymma regler.

När jag gick i skolan kämpade jag med att inte vara för duktig. Ville du vara omtyckt så kunde du inte gilla skolan för mycket. Man var inte poppis om man var bra i matte eller geografi. Eller så kanske var min skola skit. Jag vet inte hur det är nu, men det känns att det har förändrats lite. När jag tittar på mina barn så ser jag hur de vill prestera. Positiv feedback gör de mycket mer engagerade och otroligt stolta. Mina barn gick/går på ett fantastiskt dagis där man gör grejor med barnen och förklarar för dem hur dessa fungerar. Kunskaper kommer tillsammans med förståelsen, medan atkitiveten håller på eller lite efter. De odlar mögel, bygger vulkaner, smälter is, producerar tornado i flaskor och gör mängder med andra super coola grejor. Barnen tvingas inte sitta i bänken utan blir stimulerade av faciliterande lärare. De leker fram sina kunskaper med hjälp av duktiga och observanta pedagoger. Lärandet sker när barnen gör, kastar, häller, ser, tar på eller luktar. Tack vare det har mina barn större förutsätningar än jag att kunna förstå världen på ett annat sätt. Som en helhet, med medberoende mekanismer.

Under grundskoletider kom förståelse ytterst sällan tillsammans med kunskap för mig. Oftast var det bara ytkunskap för att klara betyg. Man glömde allting under sommarlovet eller precis efter man har skrivit det på provet. Senare i gymnasiet var jag en irriterande elev som ville alltid förstå allting och plågade alla med oändliga frågor och motsatser. Det var jobbigt för lärarna som blev sura i stället för att bli glada att de väckte intresse hos en ung själ. Det var många lärare som pustade ut med glädje när jag skolkade.

Jag vill se mina barn sträva att bli bättre i stället för att försöka gömma sina intressen för världen. Jag hoppas att kunna se mina barns utbildning med mycket mer upplevelsebaserade spel och lekar. Mera experiment, mera disskusion och mera gärning. Aktivera deras 6 synen – inklusive själen.
För att kunna uppnå detta måste jag också träna mig att vara en facilitator i stället för en predikande mamma från vuxenvärlden.

SKOLA

(nu är det lite för sent för att hitta nån villig svensk som kan rätta mina invandrarfel förekommande i denna blogg, det fixar jag senare under dagarna)

Jag tänker på en skola för åldrar ungefär 10-19år. Det är en byggnad med flera olika utrymmen. Hur exakt det ska se ut måste jag fundera på lite mera…

ELEV/STUDENT
En student i min skola är en person som tar ganska stort ansvar för sina gärningar. I början av skolgången hjälper lärare och äldre elever förstå vad ansvaret innebär och hur man gör för att lära sig ta det. Tillsammans med läraren sätter man sina milstolpar för nästa terminen eller året.

LÄRARE:
En facilitator som är inskolad och har gått lärarkurser på skolan själv för att kunna förstå hur det är att arbeta just i den miljön, just i den skolan. Läraren finns tillgänglig och handleder, men också håller i föreläsningar och diskussioner.
Lärare har också olika uppdrag och projekt som de får inte bara från programmet men också från studentgrupper. De då måste bli faciliterade av studenter. Lärarna ska också forma arbetsgrupper med andra lärare.
Antal lärare per studenter är 1 per 6-8st. Äldre eller mer avanserade elever fungerar också som handledare och lärare för sina kamrater.

LÄROMEDEL:
Man tar mycket hjälp av läromedel, som är tillgängliga för alla. Datorer med internet, mikroskop med många spännande prover att titta på, stort teleskop. Mängder med olika konstmaterial så som färgfulla sandkorn, papper, kritor, färg, garn, grafitti spray (skolbyggnad som underlägg för grafittin?). Roll-spel böcker med olika syften, lajv manus och mångfald av varierande upplevelsebaserade spel. Böcker och literatur (beskrivet nedan).

BIBLIOTEK:
stort och rikt med fackliteratur och vanliga böcker. Det ska också finnas möjlighet att låna literatur i digital form.

KUNSKAP/ LÄRANDE:
Man lär sig mest genom gärning, projekt och uppdrag. Mycket av upplevelsebaserade lärande, flera fysiska experiment. Man bygger vulkaner av paper maché, skapar tornado i flaskor och smakar på salt vatten. Man odlar växter i självbyggda växthuset . Det finns skoldjur att ta hand om. Jag ser mycket positiva drag i möjlighet att sammarbeta med pensionärer.
Men det finns en del teoretiska lektioner där man lyssnar på predikande lärare eller andra elever, där man kan ställa frågor, diskutera och bli ifrågasatt.
Det finns fackliteratur och obligatorisk läsning, men studenter kan välja böcker till en viss mån, från en förbered lista.

PROGRAMM/ UTBILDNING:
Det finns en tabell över grejor/uppgifter som måste göras av alla under skolgången. De uppgifterna stämmer med svenskskoleprogramm och med förutsättningarna att varje elev ska kunna söka till universitetet efter skolan. Dvs att varje student har sin tabell och fyller den tillsammans med lärarna under åren. Det är obligatoriskt med till exempel språk, matte, kemi, biologii och alla andra vanliga ämnen. Men för att lära sig de obligatoriska ämnen kan eleven själv eller i grupp hitta på sina metoder.

BELÖNINGSSYSTEM:
Man använder både beskrivning och betyg som belöningssystem. I slutet av varje termin sätter eleverna betyg (eller poäng) till varandra och sig själva. Man spelar ett spel som fungerar i stort sätt som Johan Eriksson Lassbos spel från HELLO FRIEND (under än så länge hemliga namn) för att lyfta fram andras betyg och försöka hitta bra grejor de har gjort för att uppnå sina betyg.
Alla priser man har samlat på under åren räknas in i slutbetygen som extra poäng.
Det förekommer också skriftliga och muntliga individuella prov.

RESOR:
Man reser mycket. Skolan har egna bussar att resa med. Man åker några ggr x om terminen till olika företag som fabriker, skolor, universitet, bondgårdar och provar på att arbeta där med hjälp av tidigare förberedade simulationer och övningar. Gruppen måste kanske ta hand om ett företag, ta över en fabriksproduktion eller organisera bondgårdsarbete i 1 -2 dagar (eller så kan man ta hand om det under en hel vecka,månad etc). Man ställs framför deras riktiga problem eller succér och ska hantera det, bestämma och göra meningsfulla val. Det kan vara väldigt uppfriskande för företagen samtidigt som interresant och stimulerande för barnen/ungdomar.

SPRÅK:
Man måste kunna svenska på nåt bestämd nivå (enligt statens regler). Samt behärska minst ett utländskt språk på en hög nivå dvs man ska kunna kommunisera sina tankar och förstå andras, läsa och skriva.
Det finns stor urval av språk, beroende på intresse anlitar man olika språk lärare (kinesiska, japanska, isländska , latin, ryska mm). Alla måste prova på minst 2 andra språk som de väljer själv. De studerar språken under 2 årstid.

MUSIK:
spelar stor roll, man har utrustning i skolan för att spela in låtar, musik hjälper språk utveckling. Studenter har tillgång till instrument och ska fördjupa sig i någon genre av musik. De kan spela in låtar, covers med sina lyrics eller mixa. Det viktiga är att lyssna på musiken på en annan nivå.
Det förekommer obligatorisk Music Listening – då man ska lyssna på klassiska stycken.

IDROTT:
Prova på olika sporter i obligatoriskt i 2x 3månaderspass om året – man kan välja mellan: olika dance genre, kampsporter, hand-, basket-, fot- eller annat bollspel, fäktning (olika vapen), simmning mm.
Idrott lektioner är viktiga och man har det varje vecka i 2 timmar.

FÖRSLAG FÖR UPPDRAG OCH AKTIVITETER I SKOLAN:
1. Ett av projekten för elevgrupper varje termin är att skapa ett interresant format för nån bok. De kan måla, klistra, klippa ut, spela in på cd, göra film eller album av nån av böcker på biblan. Senare presenterar de för sina skolkamrater det de åstadkommit. Man jobbar i grupp för att hitta fram essensen av boken. Man kan designa ett spel eller göra en målarbok av det, bara det tvingar de att läsa igenom den, fundera vad som är viktigt för de, och kunna lätt presentera det för andra.
De bästa arbeten röstas fram av alla som tog del i projekten och får nåt pris. 1sta priset kanske är det att man trycker/producerar deras arbete med deras nams på och skickar ut till andra skolor eller bibliotek.

2. En gång om året spelas det lajv med alla elever och anställda. Man då lottar fram en karaktär, som är ett av folket på skolan. Man ska spela den personen. Om man inte känner den bra så bör man bli intreserad i dennes liv, för att kunna lära sig lite om hennes/hans bästa egenskaper, gärningar och intressen. I spelet blir man också utmanad att fajtas (som i Pokemon) – man kastar fram Bästemon kulor på varandra, man fajtas med sina (egentligen den personens som man spelar i lajvet) egenskaper eller intressen, som om man hade super powers.

3. Studenter designar korsord eller andra ordlekar för sina skolkamrater – det kan göras efter letioner där de hade många nya ord, eller svår vokabulär.

4. Man lär sig mycket om kreativitet och hur man hanterar, utvecklar och triggar det. I stället för att ha konstlektioner har man kreativitetlektioner. Sen kan man välja själv om man vill virka en karta över Europa eller lägga en mandala på skolgården.

5. Grupp har sin ‘fadderklass’ någonstans i världen – de skriver brev och håller kontakten , gör undersökningsarbete eller nåt projektarbete med dem, eller om dem.

6. Man har kanske grupper som brukar föreläsa för pensionärer eller håller i kurser för vuxna.

Det känns att det är många tankar på en och samma gång men de lär klarna upp efter ett tag. Jag måste bara inkubera lite först….

Baserande på ett avsnitt av en bok Rules of Play av Salen och Zimmerman ska jag försöka att förklara vad spel är. Författarna citerar olika personer som ger sina definitioner. Utav dem har jag hittat några som passar mig bäst, samt vill jag kommentera mina val. Det framkommer direkt i boken att man inte kan definiera ’spel’ snabbt och enkelt. Jag anser att :

• varje spel är limiterat och beskrivet av regler – genom att spela väljer spelaren acceptera förutbestämda begränsningar som reglerna normerar

• man spelar för att uppnå bestämda mål – målen kana vara väldigt olika, från att gå igenom en bana utan att bli uppäten av ett monster till att få/spendera mest pengar, svara på mest frågor eller springa snabbast av alla etc.

• för att nå målet finns det en mängd limitationer eller motbearbetande aktiviteter som spelaren godkänner – det kan vara begränsad tid, andra motspelare, egna brister mm

• the player ska också ha olika meningsfulla val och borde kunna påverka spelaktivitet med dem

• spel ska vara uttaget från verkligheten. Det behöver inte betyda att reality soaps eller andra verklighetsbaserade aktiviteter inte är spel. Jag tycker att shows som Big Brother, Tila Tequila och liknande är spel med väldigt många meningsfulla val, tävlingsmoment, motspelarna och system av regler. Men oberoende på hur seriöst och realistiskt spelet är så kan man alltid avbryta ett tag och komma tillbaka till verkligheten. Det tycker jag känns mest fantastisk med spel. Det är kanske det som gör spel till så fascinerande och spännande, att alltid kunna avbryta. En människa har bara ett liv och så ofattbart många val som oftast inte går att göra om. Därför älskar vi spela om och om igen i den konstgjorda verkligheten där vi kan vara precis vem som helst och göra bokstavligt allt vi vill (beroende på vilket spel vi väljer).

• spel ska ha ett slut. Ett slut kan vara bestämd av tiden eller efter att spelaren har upnått målet

• spel ska vara roligt – här vill jag understryka att ordet ‘roligt’ behöver inte betyda att man börjar skrata eller blir glad, utan menar ’rogivande’. Alla spelar för sina skäl, spelet ska vara designat för att tillfredställa spelaren. Därför finns det otroligt många olika spel som glädjer folk på så otroligt många olika sätt. Jag kan till exempel tycka att Tetris är världens bästa spel samtidigt som jag börjar må illa när jag bara tittar på Quake; Smaken är som baken – alla har sin. Alla har olika behov som ska uppfyllas för att man mår bra. Det finns såna som älskar att ha makt och pengar, och såna som tycker det känns bäst när man hjälper andra. Alla försöker leva upp till sin önskan (här tränger sig min filosofi att till och med Moder Teresa var en egoist som realiserade egen längtan för att må bra. Den är inte så populär i och med att jag kommer från katolska Polen.)

För att applicera mina val på 3 spel kan jag börja med fäktning. Jag anser att det kan vara ett spel om vi gör det till ett. Tar man tid eller räknar poäng blir det ett spel med otroligt många meningsfulla alternativer. Fäktning har bestämda regler samt ett mål, det finns en massa begränsningar och till och med en motspelare. Man kan dessutom avbryta det när som helst och själva aktiviteten är ju roligt för den som fäktar. Men sanningen är att kanske nån som inte är så bra skulle inte tycka det är särskilt roligt att kämpa. Eller när man tävlar och måste fäktas även om man inte mår bra tycker man inte heller det är specielt underhållande. Där ser jag redan nåt som säger emot min resonemang, hmm…

Jag prövar med en annan aktivitet som LuffarSchack – enligt min definition är det ett spel. Har alla artibuter och limitationer som jag nämnde innan, ett klart mål, meningsfulla val, kan stoppas när som helst och har ett slut. Vinsten gör spelaren glad och belåten. Perfekt.

Om man tar Cubis som ett annat exempel ser man att det också har allt jag skrivit om innan som definerar spel. Slutar efter ett särskilt mål, spelas utanför verkligheten och tillåter olika val. Det har också regler. Väljer man att spela det och håller på ett tag så finns det förmodligen någonting i spelet som tillfredsteller spelaren.

Idag har jag klättrat på klippor för första gången i mitt liv. Jag är skithöjdrädd men vågade. Jag klättrade upp i alla fall runt 7m på ett brant berg. Det var nån sorts tävling med mig själv med massa meningsfulla val och ett bestämt mål. Berget, mina skor och utrustningen hade sina egna regler och stred emot mig, och aktiviteten hade ett slut. Det kunde också avbrytas men i och för sig skulle nog min verklighet just då vara lite förändrad i fall jag avbröt ’the game’ i mitten på berget.

Det var inget spel för dem som stod under och säkrade mig, men det var för mig!

Kanske det är så att många aktiviteter kan vara spel om vi gör dem till det i våra egna huvud.

Det var lite omständigt att hitta nån som man kan övertyga till utbildningen med 500-1000ord förra helgen. Dels för att lördagen ängnade jag åt umgänget med en grupp 4-6åringar vars ‘concentration span’ inte är längre än kanske 20 sekunder – särskilt om det inte handlar om rosa princessor eller Bionicles.

De enda personer i omgivningen som jag lyckats haffa till upgiften var min 67åriga pensionerade svärmor och min man Mattias. I och för sig har de lite bättre tålamod än små barn och var faktiskt intresserade av att höra vad jag egentligen håller på med. Det var inte svårt att förklara för dem vad kursen går ut på eftersom min mans bror har jobbat med lite liknande saker i några år.

Jag berättade för dem att i skolan blir vi presenterade för ett antal sammanhängande komponenter, som vi senare måste sätta ihop för att skapa verktyg att använda i den reala världen. Tack vare kursen hoppas jag kunna bestämma mig för vad jag vill göra när jag blir stor. Även om man inte skulle kunna få sitt drömjobb efteråt så är jag säker på att man får förståelse för väldigt mycket man inte brukar tänka på annars. Jag blir stimulerad och inspirerad, lär mig interessanta saker, börjar upptäcka nya tänkesätt till och med i mitt eget huvud. Ska jag säga att jag… levlar mig…?

Förutom kunskap och inspiration får man nya kontakter och networking möjligheter, som jag, kanske lite vågat, hoppas på.

Faktum att utbildningen har stor betoning på projektledningsmetodik och inte bara spel bidrar till att man kan ju söka jobb inom olika brancher. Jag vill lära mig använda spelmekanismer i olika områden som utbildning, deltagarkultur, media, marknadsföring och reklam. Även projektledning som inte har att göra med spel låter väldigt interessant.

Möjligheter att hitta jobb lär bli mycket större efter man har fått LiA erfarenhet som varar sammanlagt i 30veckor (10+20v).

På grund av mina snälla åhörare så gick intervjun bra. Min svärmor Iyssnade med intresse och glädje. Men eftersom det är Mattias som måste slita mera under de 2 år som jag valde att plugga så var han lite mer skeptisk och ställde frågor jag inte kunde svara fullständigt på:

• Hur många började utbildningen förra åren och hur många gick den färdigt?
• Var jobbar de nu och med vad – konkret, vad är deras business?
• Hur många har bättre jobb än vad de hade innan kursen?
• Hur mycket tjänar personerna med sån utbildning? Lånar det sig att investera 2år för att få 3.372sek/månad utan att veta vad som väntar utanför…?

Några frågor var omöjliga att svara på eftersom svaren är så olika beroende på vart man hamnar efter kursen, vad man valt att göra. Andra – svårt att säga; jag kunde inte komma ihåg allt vi sagt vid diskutioner kring detta i klassrummet.

Min man vet att jag inte tycker det är roligt att ringa och säga ¨Tjenare, jag är fantastiskt bra på projektledning, jag tycker att ni borde anställa mig och helst ge mig en bra lön, tack¨. Och det är sant, men jag tror på självpeppande träning som vi ska få i senare veckor.

Det är bara början på kursen men jag har redan börjat fundera – Vad är det som väntar på mig utanför skolbubblan? Ska jag klara av att marknadsföra mina tillgångar eller kunskaper? Kommer jag hitta det meningsfulla jobbet jag är ute efter nu?

Vad bra att min man inte gick att rekryteras – vem annars skulle ta hand om hemmet och hjälpa till med barnen när jag sköter min kariär

Patrik skriver i sin blogg om sin kompis Jonas som han försökte rekrytera:

„Tråkigt nog sa Jonas att han tyvärr inte kunde sluta sitt jobb p.g.a en kurs av många anledningar. Men jag förklarade i allafall ganska genomgående om att det är bättre att börja strukturera sin framtid nu än om 10 år när man är helt fast i sin vardag och inte gör det man helst vill göra. Han höll med men även kunde han inte lämna sin vardag för denna utbildning vilket jag tycker var synd.”

Det var inte heller lätt för mig att börja på en utbildning nu när jag är 33år och har familj. Men det är precis som Patrik skriver – better now than never! Spelar man inte så kan man inte vinna!

Hmmm…. det här lär inte bli lätt men jag trivs ju med utmaningar.

Jag värmer upp lite först så blir det lättare så småningom. Uppvärmningen behövs för att inte skada muskler vid första rörelser har de lärt mig en gång i tiden, och det passar perfekt här – särskild för mig som inte varit i skolmiljön på circa nio år.

Det känns som ett stort steg att plötsligt behöva skriva en egen blogg(!) på svenska(!!) med stor risk att nån faktiskt kan till och med läsa den. På de nio åren behövde jag inte fundera särskilt mycket på hur andra ser på mig som en klasskompis, en elev eller en marknadsförbar produktvara.

Nu som student har jag inte bara blivit en vara i förbättringskede, jag har också blivit ett kort – med mina egna värden, betydelser, egenskaper, svagheter – precis som korten i den traditionella kortleken är.

Det speciella just med kort är att de kompletterar varandra. Tillsammans skapar de nya värden; deras betydelser och möjligheter förändras beroende på ”set up’en”. Precis som människor. Vi kan också agera på väldigt olika sätt beroende på vem som står brevid. Andra personer kan ge oss otrolig kraft, inspiration och värde.

Själva skapandet av kortleken har på något konstigt sätt bekräftat mig som en person. Jag har blivit till. Och på köpet har jag fått 27 nya bekantskaper som kan inspirera mig och ge mig nya krafter. Jag tror inte att en profil i en pärm skulle blivit lika verklig på något sätt. Kortet kan man hålla i handen. Kortet kan läggas själv eller blandas med andra kontra en pärm som alltid är en helhet. Dessutom så skulle en pärm med intervjuer vara luddigare när det gäller informationen. Korten är rent fysiskt små och det finns bara plats för essensen, för själva kärnan. Korta meningar eller nakna ord lämnar mycket mer plats för samtal och disskusion vilket leder till kreativitet och inspiration.

Efter bara 3 dagar i skolan med så många som 27 nya människor kände jag mig mer engagerad och intresserad än efter att ha gått på kurser i flera månader med betydligt mindre folk.

Designprocessen var också väldigt effektiv för mig. Att behöva nämnsätta det som flyter fritt i huvudet utan att ens ha ett namn, att utforma sitt eget ID kort, vara tvungen att tänka på egna styrkor, personlighetsdrag eller mål hjälpte mig att inse mera om mig själv.

Sammtidigt har alla klasskamrater blivit mycket mer interessanta, roliga, spännande. Jag blev faktiskt förvånad av att det var så många olika kort, svårt att förklara varför men jag förväntade mig mer liknande svar.

Ett eget kort som rörs av andra vid olika situationer i klassen skapar möjligheter för dem att lägga märke till och träffa mig, se på min profil, lära sig mitt namn eller kanske bara skratta åt min bild. Blir man sedd av andra är det mycket lättare att engagera sig i processer som rör hela gruppen. De flesta brukar må bra av nån sorts uppmärksamhet. Så fungerar det med barn i alla fall och jag anser dem att vara ett väldigt bra exempel som visar våra primära men så viktiga behov. Orört barn kan till och med dö.

Att behöva skapa ett spel var för mig – som inte kommer från “THE gamers’ community” – en värdeful lektion med massa nya intryck, information och kuriosa.

Inspiration som vi får just av andra människor gör det svårt att komma upp med likadana spel från fem olika grupper med sina unika personligheter.

Vi har alla olika bakgrund med egna intressen och erfarenheter som inspirerar oss till nya idéer och lösningar. Dessutom spelar strävan efter originalitet minst lika stor roll i att det blev fem unika spel.

När det gäller påverkan av komponentens utformning på mig som kreatör så trivs jag med att ha vissa bestämmda faktorer och förutsättningar innan jag kan börja med leveransprocessen. För mig är det lättare att komma upp med idéer inom vissa begränsningar och ramar.

Nåväll, nu får jag nog avsluta och strecha lite, så att jag inte anstränger språkmusklerna alltför mycket den första gången…